Det räcker inte att mena väl inom vården. Personal som möter hbtq+ personer måste också veta. Kunskap om psykisk hälsa bland denna grupp är inte en särskilt fråga. Det är en förutsättning för god omsorg.
Siffrorna visar vad okunskap kostar
Forskningen visar en siffra som fastnar: transpersoner med diagnosen könsdysfori vårdas för depression och ångest fem till sex gånger oftare än övriga befolkningen. Det är en markant skillnad. Bakom den siffran finns människor som möter personal utan kunskap om deras verklighet. Många möter personal som aldrig lärt sig vad minoritetsstress är. Eller hur de bemöter någon med respekt för den de faktiskt är.
Vi kan lära ut denna kunskap. Det behöver bara prioriteras och resourser avsättas för det.
Vad betyder det i praktiken?
En ung hbtq+ person som söker stöd i elevhälsan behöver möta någon som förstår. En transperson som tar kontakt med primärvården behöver inte förklara sitt kön varje gång. En äldre hbtq+ person i äldreboende behöver möta personal som redan vet, inte personal som först måste få utbildning på arbetsplatsen.
Det handlar inte om stora systemförändringar. Det handlar om grundläggande kompetens. Vi bygger den genom fortbildning, tydligare riktlinjer och bättre samordning mellan de instanser som möter psykisk ohälsa. Till exempel mellan BUP, vårdcentraler och elevhälsa.
Kungälv kan agera på det kommunala ansvaret
I Socialdemokraternas valprogram för Kungälv 2026 till 2030 lovar vi att säkerställa kompetensutveckling för alla medarbetare inom vård och omsorg. Det löfte får sin fulla mening först när vi är tydliga med vilken kompetens vi ska stärka. Kunskap om hbtq+ personers behov, i elevhälsan och äldreomsorg, hör hemma där. Inte som ett tillägg i efterhand. Utan som en självklar del av vad god omsorg innebär.
Samtidigt måste Kungälv samverka med Västra Götalandsregionen. Primärvård och BUP är regionala uppdrag. Men en kommun som tydligt säger att den prioriterar kunskap om hbtq+ behov skapar också förutsättningar för bättre samarbete med regionen.
Rätt kompetens gör skillnad
När personal har kunskap och förutsättningar att bygga en relation till den de möter, märks det. Det är själva grunden i god omsorg. Tidigare har jag skrivit om hur ensamheten bland äldre hbtq+ ofta beror på att personal saknar kunskap om denna grupps behov. Det är just den typen av kunskapslucka vi kan täppa till.
Det gäller för den äldre som söker trygghet i hemtjänsten. För den unga hbtq+ person som söker stöd i elevhälsan. Och för transpersonen som möter primärvården för första gången. Kunskap skapar förutsättningar. Förutsättningar skapar möjligheter. Möjligheter skapar trygghet.
Så kan Kungälv agera redan nu
Det finns redan konkreta vägar framåt. Socialstyrelsen erbjuder webbutbildningar riktade mot vård och omsorg. Olika organisationer och forskningsmiljöer har utvecklat material för fortbildning. HBTQ+Socialdemokraterna arbetar aktivt med att lyfta psykisk hälsa bland hbtq+ personer som en prioriterad fråga. Och Kungälv kan redan i dag ta dessa verktyg i bruk.
Det kräver inte stora budgetomläggningar. Det kräver prioritering. Det handlar om att fatta beslut: prioriterar vi kunskap tungt? Vågar vi säga att kompetens om hbtq+ behov är en huvudsak, inte en sidosak?
För mig är svaret enkelt. En kommun som tar sitt ansvar för elevhälsa, äldreomsorg och socialtjänst tar också sitt ansvar för personalkompetensen. Då kan vi bygga en vård som faktiskt ser och möter alla.
Pia Gillerstedt (S)
