Att bli gammal ska inte betyda att man måste gömma sig igen. Ändå visar forskningen att  äldre hbtq+personer i äldreomsorgen ofta drar sig tillbaka av rädsla för att inte bli sedda för den de är. Det är en ensamhet vi kan möta redan idag, om vi vågar prata om den.

En generation som lärt sig att gömma sig

Många äldre hbtq+personer i Sverige har levt sina liv under en helt annan tid än den vi har idag. En tid då det var förenat med risk, skam eller till och med olagligt att vara den man är. När den generationen nu blir äldre och därmed i allt högre grad behöver stöd från hemtjänst eller äldreboende, möter många en rädsla: att öppna upp sitt hem och sin vardag för personal de inte känner, och som de inte vet om de kan lita på.

Vad Socialstyrelsen säger om äldre hbtq+personer och ensamhet

Det här är inte bara en känsla jag beskriver i förbifarten. Socialstyrelsen kartlade nämligen 2023 hur landets kommuner arbetar med hbtqi-personers behov inom vård och omsorg, och resultatet var tydligt: många äldre hbtqi-personer känner oro inför att i framtiden behöva hemtjänst eller flytta till äldreboende, av rädsla för att personalen ska sakna kunskap och att det ska leda till ett dåligt bemötande. Samtidigt visade kartläggningen att endast 28 procent av landets 290 kommuner hade skrivningar om likabehandling i sina styrdokument som särskilt nämnde äldre hbtqi-personer, och bara var femte kommun hade under de senaste tre åren genomfört någon kunskapshöjande insats för sin personal på området. Det här är alltså inget som är unikt för Kungälv, utan ett läge som gäller praktiskt taget hela landet.

Frågan är dessutom fortsatt aktuell. Så sent som i höstas, i oktober 2025, lanserade Socialstyrelsen en ny nationell webbutbildning riktad specifikt mot jämlik äldreomsorg för hbtqi-personer, ett tydligt tecken på att frågan fortfarande är olöst snarare än överspelad.

Det här är alltså inte enbart en fråga om identitet. Det är en dokumenterad ensamhets- och trygghetsfråga, och därför en fråga för äldreomsorgen.

Ensamhet är redan en prioriterad fråga i Kungälv

I vår egen politik har vi länge lyft ofrivillig ensamhet bland äldre som ett problem vi vill möta med aktivitetsstöd och trygghetsskapande insatser. Det är rätt tänkt. Samtidigt ser ensamhet olika ut beroende på vem man är. För en äldre hbtq+person kan ensamheten nämligen förstärkas ytterligare av att aldrig riktigt kunna vara sig själv i mötet med personalen, eller av att sakna ett nätverk som förstår ens livshistoria. Ett generellt aktivitetsstöd löser med andra ord inte den delen av ensamheten, om vi inte samtidigt vågar prata om vem det är som riskerar att hamna där.

Trygghet handlar om att bli sedd, inte om stora systemförändringar

Jag har själv sett vad som händer när personal har tid, tillit och verkligen ser den de möter, i stället för att jaga minuter. Det är själva kärnan i god omsorg. Samma princip gäller här: en äldre hbtq+person som möter en trygg relation till sin personal, någon som inte behöver förklaras för eller övertygas, kan därmed leva sina sista år utan att behöva göra sig mindre än den är.

Vi gör redan en del, men vi kan göra mer

Sammanfattningsvis kräver det inte några stora reformer. Jag vet att Kungälv redan gör en del på det här området, men jag vet också att vi kan göra mer, och framför allt bli tydligare med att vi gör det. Det handlar om att vi vågar prata om att gruppen finns, att vi säkerställer att aktivitetsstöd och trygghetsinsatser för äldre faktiskt når fram även till dem, och att ingen äldre i Kungälv ska behöva vara osynlig för att känna sig trygg. Socialstyrelsen pekar särskilt ut storstadskommuner samt kommuner med minst 50 000 invånare som de som arbetar mest aktivt med frågan idag. Kungälv ligger redan i den storleksklassen. Därför bör vi också höra till dem som går före, inte dem som nöjer sig med det som redan är gjort.

Som vice ordförande i HBTQ+Socialdemokraterna Göteborg möter jag den här frågan även utanför Kungälv, och jag ser samma mönster i kommun efter kommun. Det gör mig ännu mer övertygad om att det är just nu, i valrörelsen, vi ska vara tydliga med vad vi vill göra annorlunda.

Ingen ska behöva gå tillbaka in i garderoben för att bli omhändertagen med värdighet.

Pia Gillerstedt